Pågående forskning

Pågående forskning

www.karinlovgren.se © 2009

Karin Lövgren arbetar med en studie om åldrande och kläder. Med utgångspunkt i intervjuer kring vad äldre kvinnor har i sina garderober undersöker hon frågor om ålder, livsfas, och hur åldrande tillskrivs mening.

 

I garderoben

Karin Lövgrens nuvarande forskningsprojekt. I garderoben, är inriktat på kläder och åldrande. Undersökningen är finansierad av Riksbankens jubileumsfond.

Kvinnor från sextioårsåldern och uppåt har intervjuats om klädval och om sin syn på att vara i den här delen av livet. Den yngsta informanten är 62, de äldsta 94 år.

 

Intervjuerna utgår från kvinnornas garderober och de kläder de har där. Tillsammans har vi tittat på galgar och i lådor och pratat om kläderna. Intervjuerna handlar om nyinköp och om kläder som inte längre används, men som sparats för att de representerar minnen och relationer.

 

Intervjusamtalen återger kvinnornas tankar om vad åldrandet innebär i form av såväl kroppsliga förändringarr som av förändringar i roll och status. Vilka attityder har kvinnorna och deras omgivning till åldrande och till vad som ses som passande för en äldre person. Vad betyder inkomst, konsumtionsförmåga och marknadens utbud?

 

Som ett led i undersökningen har Karin deltagit i modevisningar och klädförsäljning på äldreboenden och pensionärssammankomster. Bloggar, stilhandböcker som riktar sig framförallt till kvinnor och olika former av ”gör-om-mig-reportage” ingår även i arbetsmaterialet.

För närvarande arbetar Karin med att analysera och skriva om det här rika materialet. Teoretiskt är detta en tvärvetenskaplig kulturstudie.

Karin Lövgren har skrivit artiklar om forskningsprojektet och presenterat det vid konferenser och föredrag.

 

Artiklar och presentationer om projektet

 

Läs en artikel här >>

 

Artikeln är skriven på engelska. Nedan finns ett abstrakt på svenska.

Article is in english. Below an abstract in Swedish an further down in English.

 

Abstrakt

Med utgångspunkt i garderobsintervjuer med 21 kvinnor i åldrarna 62 till 94 undersöks i den här artikeln hur kvinnorna använde uttrycken “kul” eller “roligt” då de talade om sin stil.

 

Intervjuerna utgick ifrån de kläder kvinnorna har i sina garderober. Medan de visade olika plagg berättade de om sin vardag som pensionärer, om kroppsliga förändringar med åldern och hur dessa inverkade på klädval, men också om normer för passande klädstil som äldre.

Flera kvinnor använde orden ”kul” eller ”roligt” då de berättade om sin stil och om olika klädesplagg. Uttrycken kunde syfta på att det är roligt med kläder och visade att man är intresserad av stil och mode och tycker om att kombinera plagg och fundera över vad man ska klä sig i vid olika tillfällen. De talade också om ”kul” färger, kläder i en design de tycker är unik och som får dem att känna sig speciella. Här kunde finnas kläder med någon liten diskret detalj men också kläder i djärva mönster och starka färger. ”Kul” kläder tillåter en att sticka ut lagom mycket.

 

Kvinnorna beskrev sig som friare att klä sig utan att bry sig om ålder än vad man varit i tidigare generationer. De framhöll dock att det är viktigt att klä sig moget och visa att man accepterar sin ålder, men utan att för den skull ses som gammal. ”Kul” blev en resurs att åberopa då det gäller normer om åldersadekvat klädsel.

 

 

 

Abstract in Enlish

‘Fun’ as a resource in old women’s deliberations about style and dress

Using wardrobe interviews with twenty-one women in the ages of 62 to 94 this article explores talk on style preferences using the emic notion of ”fun”. The women, whilst showing their garments, talked of everyday life as pensioners, of bodily changes that impacted on choice of dress but also of norms on how to dress age appropriately. Several women used the conception of ”fun” when describing their style or different garments. This self-categorization was used to refer to an interest in the aesthetics of dress and fashion and for the work and pleasure the women invested in combining outfits, deciding what to wear for different occasions. “Fun” was also used to refer to what the women call “happy colors” or clothes in a design that they considered unique, making the wearer feel different. It referred both to small details and to bold striking patterns in a garment. “Fun” was used by the women in negotiations on how to dress as old. The women felt they were allowed to be freer in relation to dress than previous generations, such as their mothers’. They stressed the importance of dressing maturely and accepting one’s age whilst not being looked upon as old. “Fun” was used as a resource in deliberations on style, dress and ageing.